"Hej!" Svarar jag och sneglar på honom. "Hej.. eh... vad, eh, vad gör du?" Sa han. Jag log och märkte att han inte hade några solglasögon. Han har smink. Oj, jag måste svara på hans fråga! "Jag, vad jag gör? Eh, jo, jag dricker lite j-juice..." Sa jag. Vad är det för fel på mig!? Jag måste väll vara framåt! Gud så dum jag är! "Ja, jag dricker juice. Vad gör du här?" Skämtade jag lite, men nu log jag och stammade inte. Det var inte direkt så pinsamt längre. "Jo, eh, jag undrar om du kanske vill äta lunch...? Att lära känna sin nya granne skadar väll kanske inte?" Svarar han. Jag log, och nickade. "Visst! Jag, eh... Kan du typ komma...?" Frågade jag halvt, och hoppades på att han skulle fatta vad jag syftade på. "Jag undrade bara!" Skrattade han. "Jag kommer runt 1." Sa han och log. Jag log brett och nickade. "Hejdå!" Sa jag och stängde dörren, efter att han sagt hejdå. Jag satte mig på stolen i köket och drack upp min juice, utan att sluta le.

 

Precis när jag sitter och rättar till mitt smink knackar det på dörren. Jag lyfter snabbt huvudet till klockan, och ser att den är ett. Tur att jag precis blev klar! Jag lyfter mig snabbt och glatt från stolen och går fram till dörren. Jag öppnar den och ler. "Hej!" Ler Kevin. "Hej!" Säger jag medans jag tar på mig mina svarta ballerina skor. Jag går ut för dörren, stänger den efter mig och vänder mig mot honom. "Hur är det?" Frågar han. Jag nickar. "Det är bara bra. Du?" Frågar jag. Han ler. "Bra" Säger han. "Ska vi gå?" Undrar Kevin medan han pekar på bilen utanför huset. Jag ler och nickar. Med blicken på bilen går jag mot den, och sätter mig i passagerar sätet. "Fin bil" Säger jag och studerar den. Han ler och startar den. På vägen dit berättar jag varför jag flyttade till Sundsvall. Men jag sa bara att jag inte ville bo hos min familj längre. Jag känner honom inte tillräckligt för att berätta hela historian. Inom kort är vi framme. Jag går ut och väntar på Kevin. Vi sätter oss utanför reusturangen där vi får våra menyer.

 

"Jag tar en sallad med räkor och ägg." Svarar jag servitrisen efter att Kevin hade gjort det. Vi ler åt varandra när servitrisen gått. "Så, berätta lite om dig själv!" Säger jag till Kevin. Han tittar ned i marken och ler. "Jo, jag håller ofta på med musik, jag är faktiskt med i ett band. Jag sjunger också som soloartist." Svarar han. "Jaså, vad heter bandet?" Undrar jag intresserat. "Seremedy." Svarar han tyst. "Jaha, har hört talats om det. Är du känd som soloartist också?" Undrar jag och ler. "Jo, det kan man ju säga. Jag är känd inom namnet YOHIO." Jag gapar smått. "Är det du från Japan och Melodifestivalen?" Undrar jag och ler. "Haha, ja, jag är känd i Japan. Men jag är inte därifrån." Ler han. Jag nickar och ler till honom. "Berätta om dig nu då!" Skrattar Kevin, eller YOHIO. "Haha, jag har nog inte så mycket att berätta. Jag gillar att vara ute och gillar skräckisar!" Svarar jag, innan vår mat kommer. Jag börjar äta lite grann. "Okej, kul!" Svarar han och börjar äta.

 

När vi är klara undrar han om vi ska åka hem eller om vi ska shoppa lite. "Vi kan väll shoppa?" Ler jag och tittar åt hans håll. "Visst. Jag kan medans vi shoppar visa dig runt i centrum" Svarar han. Jag börjar skutta åt det håll jag trodde centrum låg. Efter några meter märker jag att Kevin inte är vid min sida. Jag vänder mig om och ser Kevin en bit bakom mig. Han skrattar. "Vart ska du?" Ler han. Jag börjar skamset gå tillbaka till honom men börjar själv skratta efter en stund. "Tur att du inte gick själv då!" Log han. Jag nickade, och gick RÄTT håll till centrum. Väl där provar vi en massa kläder, skor och smycken. Men då börjar Kevins mobil ringa. Han svarar. "Tja" Jag hör en röst i telefonen och fortsätter kolla på guld smyckerna. "Men jag kan inte just nu." Säger Kevin i telefon, och jag hör rösten bli högre i telefon. "Men jag kan inte, jag kommer när jag kommer!" Säger Kevin irriterat och lägger på. Jag tittar åt hans håll och han ser ganska sur ut. "Vem var det?" Undrar jag och släpper ett guld hjärta. "Äsch, bara de i studion. Jag bryr mig inte." Svarar han och fortsätter kolla på några kepsar. "Är du säker? Vi kan åka hem nu om du vill!" Svarar jag, fastän jag inte vill åka hem. "Nä. Vi åker när vi inte vill vara här längre." Svarar han och ler åt mig. Jag ler tillbaka.

 

Men efter en halvtimme åker vi hem. Jag undrar hur mycket jag skrattat åt hans skämt och hur mycket jag skrattat när han testat tjejsolglasögon. Utanför min dörr kramade han mig hejdå, och jag kände mig varm hos honom. "Jo, eh, du?" Frågar jag när han precis vänt ryggen mot mig. Han vänder sitt huvud mot mig och ler. "Vill du kanske ha mitt nummer? För jag gillade verkligen att hänga med dig idag." Sa jag, och såg hur han kvävde ett skratt. "Vad?" Frågade jag. Han ler åt mig, innan han tar fram sin mobil. Gjorde jag något fel? "Vad är ditt nummer?" Ler han. Jag började rabbla upp siffrorna från mitt nummer. Jag fick hans. "Okej, tack! Hejdå!" Ler jag. Då gjorde han det igen, kvävde ett skratt! "Seriöst, vad är det?" Frågar jag. "Du rodnar, det ser så gulligt ut!" Skrattar han. Jag log ett pinsamt leende. "Hehe..." Sa jag tyst och skymde mina kinder. "Vi ses!" Log han och gick. Jag gick in i lägenheten och satte mig mot dörren. Jag gömde mitt ansikte i mina händer och skrattade. Hur pinsamt var inte det? Men då tittar jag på min mobil. Där är Kevins nummer. Jag ler och vilar mitt huvud mot dörren, och tänker på hur skön och söt Kevin är. En perfekt kille.

------------------------------

Nu får jag tacka för andra delen av Perfekt! Mer kommer imorgon. Säg till om ni vill ha det kortare eller längre, eller säg bara vad ni tycker! Själv är det jätte kul att skriva den.

Imorgon kommer ett mycket mer spännande kapitel. Hoppas ni gillar det!

Byebye!