Jag springer in på toa och låser efter mig. Jag lutar mig mot handfatet och kollar mig i spegeln. Vem säger så fem minuter efter att man träffats? Så söt är jag ju inte! Jag känner honom inte! Han känner inte mig! Det hade varit skillnad om Kevin sa det. Okej. Jag säger att jag bara kände ett nöd. Inget annat. Inget om att Seike tycker jag är söt. Okej. Jag tar ett djupt andetag, och går ut genom dörren. Jag går stelt tillbaka till rummet, där de sitter och snackar. De sitter med ryggen mot mig. "När kommer hon? Är du säker på att du inte gjorde något?" Frågade Kevin Seike. "Nej inget vad jag vet... Jag undrade bara hur ni träffades och hon svarade. Sen kom du och hon stack." Sa Seike. Jag går sakta in i rummet. Kevin hör mina fotsteg och vänder sig mot mig. "Där är du ju! Vad hände?" Frågade han förvånat. "Nej, jag kom bara på att jag behövde gå, när du gick. Så det var liksom nöd när du kom." Log jag. Seike tittade på mig och log. Jag tittade bort mot Kevin nervöst. "Så,vad gör ni?" Frågade jag snabbt för att byta samtalsämne. Kevin sneglade på mig. "Testar lite ljud och ser till att musiken och datorerna mår bra. Jag ska spela lita elgitarr sen. Vill du höra?" Sa han och vände sig mot panelen igen. Jag nickade. "Visst!" Sa jag. Kevin drog en stol närmre sig och visade att jag skulle sätta mig. Jag gick fram och satte mig ned. Jag tittade runt på alla knappar och sneglade då och då på Seike, som alltid mötte min blick.

 

"Okej, då börjar vi bli redo då!" Sa Kevin efter ett tag, innan han ställde sig upp. "Vänta här ni två medan jag går och hämtar gitarren. När jag säger att ni kan börja spela börjar ni, okej?" Sa han medan han gick mot dörren. "Visst" sa Seike. Jag nickade nervöst. Ska han lämna oss igen? När dörren smällde igen undviker jag Seike. "Du får sätta dig på den skönare stolen om du vill." Sa Seike och log mot mig, medan han klappade till kontorsstolen Kevin satt på. Jag harklade mig och satte mig där. "Okej, jag vill inte ha något spänt band mellan oss för det jag sa, okej?" Sa Seike och tittade allvarligt på mig. Jag tittade in i hans ögon och nickade. "Visst, vi glömmer det." Sa jag. Jag log snabbt. När jag såg hur hans stirrade på mig i ögonvrån tittade jag mot honom. Han log ett ganska konstigt leende. Jag log tillbaka. Han tar upp en sak ur fickan och lägger den framför mig. Det var ett nummer på den. "Är.. Är det ditt?" Frågade jag utan att ta lappen. Han nickade. Då hörde vi någon harkla sig högt och tydligt. Det var Kevin i rummet framför oss. Jag gav honom en tveksam blick och pekade på lappen. Han tittade mot Seike. Jag nickade. "Okej, är vi redo?" Frågade Seike i mikrofonen. Kevin nickade, och Seike blev förvånad. "Vad är det?" Frågar han besviket. "Inget, kör bara!" Sa Kevin irriterat. Seike såg ut att bli ledsen. Jag flyttade mig lite närmre Seike. "Vad är det?" Viskade jag. "Han brukar alltid skrika 'nu kör vi'. Nu nickade han bara." Viskade Seike medan han sätter på musiken. Jag nickade och tittade på Kevin, och log. Han log åt mig med. Jag släppte inte hans blick, den var så skön. "Ska du sjunga eller!?" Sa Seike irriterat till Kevin. Han måste ha glömt när jag distraherade honom. Kevin skakade på huvudet som om han försökte få bort alla tankar. De försökte en andra gång och han missade några ackord. "Vad är det med dig!?" Sa Seike irriterat. "Förlåt, jag är bara okoncentrerad! Jag kan inte spela idag." Suckade Kevin och gick ut ur rummet. Då kom jag på lappen med Seikes nummer på. Jag ignorerade den totalt.

 

"Nåja, vi måste nog bege oss hem nu." Sa Kevin 2 timmar senare. Han ställde sig upp och klappade Seike på axeln. "Kan jag hänga med?" Undrade Seike. Jag började gå mot dörren och väntade på Kevin. "Asså... Ska inte du hem? Eller fixa musiken här?" Försökte Kevin. Seike suckade och tittade ned. "Jaja, kom med då." Sa Kevin och vände sig mot mig. Han gav mig en jag-försökte-mitt-bästa-min. Jag nickade. Seike ställde sig upp och log åt mig. Jag vände mig och började ut, och följde Kevin så nära som möjligt.

 

Väl framme ville killarna följa med mig hem. "Haha, visst. Men det kan vara lite stökigt." Svarade jag och sneglade på mitt hus. "Haha, tredje dagen!?" Skrattade Kevin. Jag log och öppnade dörren. Jag gick in innan de och la nycklarna på bordet, medan de studerade rummet. Kevin nickade gillande. "Vill ni ha något?" Sa jag efter en stund. Båda skakade på huvudet. "Vad vill ni göra då?" Fnittrade jag. Kevin började gå in i vardagsrummet och satte sig på soffan. Jag och Seike följde efter. "Snyggt inrett" Sa Seike. "Tack" Sa jag och satte på tv:en. "Varför flyttade du hit?" Frågade Seike och lutade sig tillbaka i soffan. "Jag ville inte bo kvar hos min familj." Svarade jag och lutade mig bakåt. Han nickade. "När ska du hem då?" Frågade Kevin. Han såg trött ut. "Venne. Om en stund." Svarade Seike och suckade. Jag tittade på Kevin. Han lutade sig mot soffstödet och blinkade ofta. Jag log och tittade på tv:en.

 

Efter en kvarts pratande och skrattande ställde sig Seike upp och sträckte på sig. "Nå, jag ska väll gå hem då. Ses!" Log han åt mig och jag nickade. "Hejdå" Sa jag. Efter en stund hörde jag dörren smälla igen och jag lutade mig mot Kevins axel. "Är du trött?" Frågade jag honom och la benen på soffan. "Ja, lite." Svarade Kevin, och strax därpå gäspade han högt. Jag fnittrade och kände hur han vred huvudet mot mig. Jag tittade upp på honom. "Kan du berätta vad som hände idag?" Frågade Kevin. Jag suckade. "Seike sa att han tyckte jag var söt. Han sa det typ 10 sekunder efter att vi träffats, det kändes konstigt..." Sa jag tyst. Kevin suckade. "Han är alltid sådan. Ska ha alla snygga tjejer." Sa han och log. Jag fnittrade. Jag tittade upp på hans söta ögon. Jag satte mig up och tog hans händer. "Jag fryser..." Sa jag tyst och tittade ned. "Kom" Sa Kevin tyst. Jag tittade upp på honom och såg att han log. Jag log tillbaka och la mig bredvid honom. Det här var magiskt. Han höll mig runt midjan och jag låg tätt intill honom. Så låg vi ett tag tills jag kände mig väldigt trött. Jag vände mig, och eftersom min soffa var ganska liten låg vi väldigt nära varandra. Jag log. Han lutade sig fram, så våra nästippar nuddade varandra. Jag la en hand på hans bröstkorg. Då närmade han sig mig. Jag fnittrade till. "Det är det" Viskade han. "Vadå?" Undrade jag. "Ditt skratt. Ditt leende. Ditt, allt. Hela du är perfekt." Log han. Jag tittade honom i ögonen. Då tog jag steget och tryckte mina läppar mot hans. Han svarade kyssen och tryckte mig närmare honom. Vi kysstes ett tag tills jag avslutade den. "Du är bra..." Viskade han. "Det var min första" Log jag. "Då undrar jag hur dina andra är som" Viskade han och log. Jag fnittrade. "Såhär" Sa jag och kysste honom igen. Jag hoppas jag aldrig kommer släppa honom.

-------------------

Jag verkligen älskar att skriva den här novellen. Vad tycker ni om den? Skriv i kommentarerna! :)